Den politiska situationen i Sverige, och i stora delar av världen, handlar om kamp mellan olika gamla system. Privatisera contra större offentlig sektor, höjda skatter o höjda bidrag contra lägre skatter och lägre bidrag etc.
Vem står för alternativen?

Jag hörde igår ett mycket målande beskrivning på det som sker just nu, vi försöker sätta plåster på en varböld, ett mycket dyrt plåster på något som ändå till slut brister.

Jag ser framför mig en situation där dessa enorma summor som nu spenderas på det ena krispaketet efter det andra inte har någon verkan. Vad händer då?

Jag efterfrågar de ledare som står för alternativen. Som ser att världen är på väg in i något nytt, att den nuvarande ”finanskrisen” /lågkonjunkturen handlar om något större, en rening.
De som vågar se de ökande klyftorna mellan ”hungriga” och ”mätta”, att vår eroderande planet håller på att gå under och att vi står inför något som kräver ett nytt ledarskap.

Vi behöver ledare som kan leda världen genom den förändring vi nu står inför. Röstfiskarna, populisterna och befästarna håller på att mista det grepp de haft i decennier, knogarna vitnar och de kommer för eller senare att tappa greppet. Då behövs det ledare som kan leda världen i en ny riktning, inte med regleringar och krispaket utan med en öppenhet för det vi står inför.
Ett ledarskap baserat på mänsklighet, omtanke, generositet och hållbarhet.

Det jag ser är att vi är mitt i en kris som handlar om förändring.
Något nytt håller på att skapas och något ”gammalt”/befintligt håller på att rensas bort, tvättas rent.

Jag ler när 3 yngre män kallar en rättegång för ett teaterspel och samtidigt bloggar, uppdaterar servrar under pågående rättegång. De sitter och ler åt det rättssamhälle som skapats av det gamla systemet, där nya lagar och regler stiftas som till mans gör oss till brottslingar.
Det gamla/gällande försöker slå ner det nya genom konfrontation. Vem är det egentligen som processar, är det upphovsmännen eller de som idag tjänar pengar på att ge ut filmer, musik och böcker? Majoriteten håller med om att upphovsmännen har rätt till ersättning för sitt hantverk. Tänk att flytta dialogen till att enas om att nedladdningsteknik är bra samt att ersättning bör utgå. Då försvinner profiten för många mellanhänder, är det detta processen egentligen handlar om.

Jag hör också alla dessa ”befästare” säga att de, med gamla metoder, gör vad de kan för att försöka ”rädda” oss undan utveckling.
En finansminister, som jag vanligtvis uppskattar, uppmanar oss att shoppa, shoppa saker som vi egentligen inte behöver utan som vi behöver köpa för att det gamla systemet ska fungera.
Det pumpas in pengar i ett banksystem som stöder det gamla synsättet. Det skapas försäkringslösningar för banker som man kan anmäla sig till när krisen redan är ett faktum. Tänk om alla vi människor skulle kunna skaffa en sjukförsäkring när vi känner oss krassliga eller en livförsäkring på dödsbädden.
Samtidigt håller man en bilindustri under armarna, en konstgjord andning för att en industri som skapar miljöförstöring ska fortsätta överproducera bilar ingen vill köpa.

Jag efterfrågar ett ledarskap som vågar kliva ur det rådande paradigmet, som vågar se det som är och det som är på väg att skapas.
En ledare som från hjärta, hjärna och själ kan leda i tider av omfattande förändring.
Någon som har förmågan att se vad som är på väg att födas utan att i rädsla hålla sig krampaktigt fast i det gamla.
En ledare som kan stå för alternativen, som kan ena istället för att konfrontera.
En ledare som står för devisen ” Älska människor och använd kapital” istället för det som just nu verkar råda ”Älska kapital och använd människor”.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=835461

Hans inlägg i artikeln säger en hel del om hans människosyn eller kanske snarare syn på dagens ledare. Att coaching i sig själv skulle innehålla manipulation är en ren och skär lögn. Dock har jag som coachande ledare möjlighet att “manipulera” mina adepter genom ett falskt intresse för dem och ett egentligt intresse för min egen och företagets framgång.

Detta gäller inte enbart för coaching. Om ni funderar så finns detta element av “möjlig manipulation” i alla relationer där jag släpper in någon i mitt hjärta och eller hjärna, jag låter någon påverka mitt liv. Det kan vara genom frågor, åsikter eller på annat sätt. Är drivkrafterna hos den person som utger sig för att stödja eller hjälpa orena,  ex påverkade av rädsla, maktbegär, ego eller girighet, så finns det alltid en risk för ett falskt intresse i relationen.

Detta finns exempelvis i ledarskap, föräldraskap, vänskap, terapi, religiösa samtal och många många fler.

Risken är kanske större om man också har ett maktperspektiv, då exempelvis som Finn Janning beskriver, när ledare coachar sin personal. Då finns maktperspektivet med i relationen. Så är också fallet i föräldraskap och ofta i religiösa relationer.

Det är dags i denna debatt att också föra in “den hjälpta” personens ansvar. Välj din coach, din terapeut, dina vänner etc. Känner du en sann välvilja?

Livet blir samtidigt härligare om jag har människosynen att människor vill mig väl, min coach, terapeut eller vänner vill hjälpa mig att växa, de vill stötta mig i motgång. Om vi låter kärleken och välviljan flöda istället för misstänksamheten så händer det något med oss människor.